Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid ibland är det så

 
En vinter, en vår, en sommar har gått sedan jag senast skrev här och nu är det höst igen. Fingrarna skriker efter vantar när jag cyklar, gatorna har tömts på människor och solen försvinner bakom trädtopparna tidigare och tidigare för varje dag. Men främst märks hösten i min kropp. Ensamheten gör sig påmind när kylan letar sig in under alla lager av kläder och hud. Det mörknar inom mig i samma takt som utanför fönstret. Allt fler nätter präglas av tårdränkta kuddar och brist på sömn. Jag är så trött och bräcklig, rädd att gå sönder helt varje vaken stund.
Men, en fin sak, en himla fin sak, har hänt och det är det som får mig att orka. Jag har flyttat till Umeå och börjat plugga till journalist. All min kraft krävs för att orka ta mig upp om morgnarna och ta mig till universitetet, varannan dag är jag påväg att hoppa av utbildningen och jag bryter ihop oftare än jag hade velat. Men jag fortsätter ändå. Jag fortsätter för de dagar jag inte är påväg att hoppa av och de stunder jag inte bryter ihop. Jag fortsätter för allt det positiva som går att hitta mellan ångesten och paniken. Jag påminner mig själv varje dag om att detta är något jag vill och därför fortsätter jag. Men framförallt fortsätter jag tack vare människorna jag har lärt känna de senaste tre veckorna. Det är tack vare dem jag inte har gett upp än, det är de som får mig att skratta och glömma allt som gör ont, och det är de som kommer göra vintern mindre kall. Är så tacksam över att ha fått lära känna dem. Visserligen är jag ständigt rädd att det ska ta slut, att de ska inse att de är alldeles för bra för mig, men det gör inte så mycket. För även om jag hoppas på tre år till, har dessa tre veckor gett mig mycket. Tack.
 
Hösten drar som alltid fram skrivandet ur mig, så precis som varje höst är jag här med ett tomt löfte om att börja skriva regelbundet igen.
Förhoppningsvis klarar jag det lite bättre i år än tidigare (Det är ju faktiskt skönt att skriva om annat än massmedier och kommunikationsteorier ibland).
 
hope 2 c u soon darlingz

Kommentarer

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad:

Vem är du?:
Klicka i om du vill bli ihågkommen

Här kan du skriva din e-postadress: (bara jag som ser)

Din blogg:

Dina ord:

Trackback
RSS 2.0