sista dagen
Morgonsolens strålar hittar en springa mellan de nerdragna persiennerna och öppnar mina ögon. Det första jag ser är ditt fridfulla ansikte. Du ser så ömtålig ut i det här ljuset, som att du kommer gå sönder om jag rör dig. Så jag rör dig inte, inte heller säger jag något. Jag låter dig fortsätta sova och funderar över vad som kommer hända när du vaknar.
På ett skrynkligt lakan ligger din nakna kropp millimeter från min. Dina andetag når min bleka hud och jag tänker att såhär nära har du aldrig varit. Gårdagens alkohol har lämnat vårt blod och jag är rädd att du kommer ångra dig när du vaknar, att du inte vill ha mig i nyktert dagsljus. Så jag låter dig sova. För jag vet att verkligheten kommer komma ikapp oss när du vaknar och vi hör inte hemma i verkligheten, vi hör hemma där ingen kan nå oss. Med tanken att jag vill stanna i detta ögonblick föralltid, stänger jag mina tunga ögonlock och faller i sömn till ljudet av dina andetag.
När jag vaknar igen är du borta.
Kommentarer
Postat av: maja
Svar: Vad kul! Jag tyckte också om hennes sätt att skriva och kan absolut tänka mig att läsa något mer hon skrivit.
Ps! Gillar ditt bloggnamn - sötvatten - det var fint! :)
Postat av: ISA
Vad fint du uttrycker dig.. lite hemlighetsfullt sådär, men det är väl meningen I guess. <3
SVAR: Ja men eller hur!! man kan inte ens vara bitter ;) haha! kram till dig
Svar:
sotvatten.blogg.se
Trackback
