Sötvatten

Drunknar i tårar som aldrig tar slut och ångest som inte har någon ände. Är så fruktansvärt trött på allt vad tonåren innebär. Rödgråtna ögon, trasig själ, ben som viker sig, för tunna strumpbyxor, ett hjärta som tappat sin rytm, känslan att inte passa in, sömnlösa nätter, ånger, brännande blickar, vänner som sviker, dans på ostadiga ben, röst som inte håller, känslan att aldrig räcka till, gråtattacker på skoltoaletten, skam, tappad självkänsla, hjärtskärande skriksång mitt i natten, pluggpluggplugg, brännande andetag, livet. Undrar om det finns någon därute som kan rädda mig från att gå sönder helt och bestämmer mig för att det gör det, för något annat är mer än jag klarar av.