12.55
Inte ens när någon skriker att jag jag måste. hålla. käften. innan. de. slår. till. mig. slutar jag prata. Slå till mig då, tänker jag. Slå mig så att jag känner något.
Jag pratar om tidszoner, rödvin och vita rhododendron, men ingen slår mig. Jag frågar frågor men väntar inte på svar. Jag frågar varför bussarna har de nummer de har, hur många barn Fredrik Reinfeldt har, om man kan simma till Danmark. Sen frågar jag varför de inte slår mig. SLÅ MIG SÅ ATT JAG HÅLLER KÄFTEN DÅ, skriker jag. men ingen svarar och ingen slår. Och jag håller inte käften.
Jag pratar tills det inte längre kommer ord, bara ljud. Oljud. Jag äcklas av min egen röst, mår illa av mig själv. Försöker tömma mig på allt det vidriga som är jag. Skriker, gråter och stoppar fingrarna i halsen. Två vingliga tonåringar med utsmetat smink skyndar förbi i alldeles för höga klackar. Vettskrämda ögon som avslöjar vad de tänker; är det där vi om några år, är det där vad pulserande städer gör med en?
Klick klack klick klack. Ljudet ekar bort och jag faller ihop på kullerstenen. Regnvåta stenar mot solbränd hud. Det kalla mot det varma. Det hårda mot det mjuka. Jag är ensam nu.
Jag knyter min högra hand och riktar ett slag rätt mot magen. Tappar andan för ett ögonblick och tänker att att tappa andan är det mest fantastiska i livet. Plockar upp en halvtom ölflaska någon lämnat kvar på gatan påväg från förfesten. Den är vapnet och jag är fienden som måste förintas. Den tar sats och träffar min panna. Ett oidentifierbart ljud som inte liknar något annat jag hört studsar mellan husväggarna. Hundratals skimrande gröna glasskärvor och flisor faller till marken. Ansiktet blir vått av en blandning av färskt blod och avslagen öl. Jag slickar mig om läpparna och känner den fräna smaken. Jag tänker att jag har fått smaka på livet och det var vad som krävdes. Jag är tyst nu. Jag reser mig upp från min plats på gatan, fyller hela kroppen med smaken av livet och jag är tyst.
På spårvagnen hem undrar någon hur jag mår och jag svarar att hela livet finns i mig. För det gör det. Jag har livet i mig och inget kan stoppa mig.
13.32
Ångesten är ett stort hungrigt djur i hennes mage
och utan att någon märker
äter det upp henne
aggressivt
som en elakartad tumör som hittas försent
jag är rädd att jag har dåliga nyheter
jag beklagar
och i ögonen står det ingen vågar säga högt
du är dödsdömd
av livet själv
inte ens din egen kropp orkar med dig
snälla försök
försök operera bort min ångest
tyvärr
den sprider sig fort
det är försent
din ångest har spridit sig till
hjärtat,
själen,
sinnet,
din ångest har redan vunnit
du är dödsdömd
av livet själv
Fina saker just nu:
- Jag har haft tid att läsa flera böcker, bland andra Drömfakulteten, Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Vill ha dig så illa. Läs dem.
- Klassisk morgon i P2.
- Om en vecka kommer min bästa vän som jag inte träffat sedan i julas. Längtar så att jag nästan spricker.
- Har tittat på tredje säsongen av Orange is the new black och helvete vad jag älskar den serien.
- Har varit på glitterfestival mitt i skogen där en bland annat kunde sitta på en stubbe och spela trummor.
- Gruppkonversationer.
- Frukost på altanen.
- Var på Putte i Parken vilket innebar picknick och parkhäng samt att stå längst fram på Beatrice Eli och Markus Krunegård. Fler gratisfestivaler, tack.
- Färskpotatis.
- Firade midsommar med mina två favoritpersoner. sisters 4ever osv.
- Min sjuåriga granne som hälsar på nästan varje dag, berättar historier om sin farfar och spelar piano för mig.
- Pelargoner.
- Köade i tolv timmar för att se One Direction/Larry live. Det var värt.
- Promenader med hund och lillasyster.
- Att bo femhundra meter från havet.
- Diskussioner om bra saker med kloka människor.
- Att det fortfarande är över en månad kvar av sommaren och fler fina saker väntar.
090715
du undrar om jag klarar mig
ja jag
(går sönder varje dag)
klarar mig
du undrar hur jag mår
jag gråter
(när ingen ser)
inte längre
du undrar något mer men vänta vad sa du jag tänkte på
(dina lockar under mitt täcke)
något annat
jo hur går det på jobbet?
jo tack jag har
(glömt att gå dit de senaste månaderna)
fått fast tjänst nu
men du, jag har
(inte kommit över dig, jag behöver dig mer än nånsin, jag ger dig mitt liv, du får allt jag har)
en paj i ugnen
du säger att självklart, du förstår och lämnar min tröskel
vänta
ropar jag
du stannar
(gå inte. stanna. stanna här hos mig.)
hälsa henne.
du nickar och ler
jag stänger dörren
och allt jag vill är att försvinna
så som du försvann ur mitt liv
men jag är kvar
(och du är allt jag har)
ensam kvar.
