sunday morning, and I'm falling.

Söndag är min värsta dag men listor gör allt lite bättre så här är en söndagslista.
 
Vad googlar du?
Förkortningar jag inte vågar erkänna att jag inte förstår. såsom kbk, nbd och tbh. sen använder jag dem mest av alla.
 
Vad ryser du av?
Tänder mot bestick. ryser av bara tanken. på det dåliga sättet.
 
En film som alla borde se?
Copenhagen. Miljöerna, känslan, dialogen, allt är så fint. Filmer som utspelar sig under en kort tid är mina bästa filmer, som ger en intensiv känsla och lämnar mig med samma känsla som en utläst bok.
 
Vad gör du om tre timmar?
Borde sova men tittar antagligen på youtubeklipp som får mig att gråta istället, "Cat mom hugs kitten", "Larry Stylinson - sad moments", "Grey's Anatomy - saddest scenes" osv.
 
Vad vill du ändra på?
Köttnormen som gör att en blir ifrågasatt när en inte äter döda djur.
 
När grät du senast och varför?
En kvart sedan pga Paper Towns. Gråter till 95% av alla filmer jag ser.
 
Vad vill du helst inte äta?
Animaliska produkter av etiska själ, bröd med torkad frukt av smakskäl.
 
Vad finns på ditt nattduksbord?
En jordglob samt ett korsord, en blyertspenna och ett sudd lol löser korsord varje dag.
 
Vilket är det konstigaste stället du har sovit på?
Toalettgolv, universitetet, tror inte jag har sovit på så himla konstiga ställen? Slumrade till på den där supertråkiga kursen en var tvungen att gå på för att få börja övningsköra. Har även somnat till på tåg och vaknat med huvudet på främlings axel.
 
Vad ska du göra i sommar?
Städa lite på en restaurang för att få pengar, annars låna och läsa kopiösa mängder böcker, äta frukost utomhus, doppa tårna i vattnet, skratta och gå på festival.
 
Vad är det mest kriminella du gjort?
Har en tendens att få med mig saker hem när jag har alkohol i blodet. Skedar, lampor, skyltar, vantar, cykelhjälmar, krukor, tavlor osv. Inte att rekommendera.
 
Vill du gifta dig?
Har planerat mitt bröllop sedan jag var ca fem år, vet exakt var jag ska vara, hur jag ska se ut, vilka som ska komma, vad jag ska äta, vad jag ska ha för musik osv. Vill ha ett bröllop till 100% men vill inte gifta mig? snälla gör detta möjligt, singelbröllop.
 
Ett ljud du tycker om?
Skvalpandet från båtarna som ligger förtöjda vid bryggan medan jag ligger och läser en bok med solen brännande i nacken.
 
Något du saknar?
känslan av att det snart kommer en ny harry potter-film. alltså det var life att gå på bio en gång om året för att se dem??
 
Vem vill du dricka rödvin på en picknickfilt med?
Mig själv. Alltså inte ensam utan en Jag mittemot mig på filten. Vill veta hur det är att umgås med mig? Vill tro att jag är superfestligt picknicksällskap, men kanske är hemsk. Måste veta.
 
Berätta något otippat om dig själv.
Har 43 i skostorlek, vet inte om det är tippat. Kul är det iallafall inte då alla glittriga och crazy platåskor jag vill ha aldrig finns i större storlek än 41, ibland 42. men men what to do.
 
Vad önskar du att du hade hos dig nu?
En fluffig kattunge som spinner i mitt knä.
 
Vad ska du göra nu?
Ska verkligen försöka sova, men är inne i en superdålig sömnperiod. Somnar fem, vaknar flera gånger, drömmer att alla dör, svettas, vrider på mig osv.

Girl Power

När fåglarna sjunger i dur utanför fönstret och träden slår ut i gröna explosioner, då är det svårt att sitta på en hård pinnstol och bläddra i grå kurslitteratur. När dagarna till sommarlov nästan går att räkna på sina fingrar och kvällarna blir ljusare för varje dygn, då vill inte handen fatta pennan och skriva sida upp och sida ner om målpopulationer och stickprov.
 
Att stirra på en dammig datorskärm istället för ut genom fönstret tar fysiskt emot, och trots kaffekopp efter kaffekopp blir inte de statistiska termerna och ekonomiska begreppen lättare att förstå.
Men snart är det slut, snart sitter jag på tåget härifrån, snart är Umeå och universitetet 100 mil bort, snart ligger jag på bryggan och andas in den salta luften. Tills dess är jag iallafall glad att väggarna som stänger inne mig ser ut såhär och att allt jag lär mig kommer ta mig dit jag vill.

inga vänner kvar

jag har inga vänner kvar
och jag förstår dem, jag förstår att ingen stannar
jag vill inte heller stanna
 
hur kan man hata sig själv så mycket att man skär upp sin egen hud?
hur kan livet vara så tungt att en tågräls känns som en trygg famn?
 
Mörkret växer i mig och jag är mörkrädd
jag är så rädd för mörkret och monster under sängen
men jag tittar och de finns inte där
det finns inga monster under min säng
 
mörkret är i mig och där lurar monstren
 
Snälla se mig i ögonen
men du undviker min blick
för min blick är
ångest
mörker
monster
 
snälla rädda mig från allt
men du undviker mig
för jag är
ångest
mörker
monster
 
snälla bär mig genom livet
men du bär mig inte
du lämnar mig
du lämnar mig med
ångest
mörker
monster
 
och jag förstår dig
jag vill inte heller bära mig
jag vill inte heller vara kvar
jag vill inte heller stanna
 
men hur lämnar man sig själv utan att lämna allt
hur dödar man sina monster utan att döda sig själv
 
hur slutar man skära upp sin hud
hur blir rälsen en räls
och famnen en famn
 
jag har inga vänner kvar
jag har ingen kvar
 
så säg mig, varför ska jag stanna kvar?
men du säger inget
för du är inte kvar
 
det gör ont
 
att slåss mot monster
att slåss mot sig själv
det gör ont
 
jag har inga vänner kvar
och jag förstår dem
jag vill inte heller stanna
 
det är dags att ge sig av
lämna ångest mörker monster
jag är min egen vän
som inte stannar kvar
för jag har inga vänner kvar

Tre saker jag saknar idag

Havet.
 
Min lillasyster.
 
Göteborg.

i livet just nu

Tänker på:

Vad vill jag göra med mitt liv? Var befinner jag mig om två, tre, fem, tio år? Mycket framtidstänkande just nu.

 

Tittar på:

Grey's anatomy. Har följt den med ett avsnitt i veckan i elva år (!) och tröttnar aldrig. Bra soundtrack, drama i mängder, lite blod, lite skratt, lite gråt och så mycket grrlpower.

 

Läser:

Noveller, bloggar, kokböcker och kurslitteratur.

 

Planerar:

Sommaren som jag egentligen vill ska vara 100% fri från planering, måsten och stress. 

 

Har på mig:

Mjuka och fladdriga kläder. Och vantar för våren har glömt bort umeå.

 

Lyssnar på:

Beatrice Eli, Håkan Hellström och Silvana Imam. Och min granne som verkar ha bestämt sig för att lära sig spela gitarr :)))) dygnet runt :)))

 

Äter:

Olika maträtter med en massa vegansk parmesan, tack för att du finns<333

 

Vill:

(varning för klyscha) leva i nuet. Släppa alla tankar på framtiden för en stund och försöka njuta av det som är nu, mitt liv.

 

Ser framemot:

Att bli pensionär. Men ok innan dess ser jag väl framemot brännbollsyran om knappt två veckor, håkan strax därefter och sedan att åka hem över sommaren.

 

Listan hittade jag hos sandra.


två veckor

 
två veckor i stockholm
 
 
och jag hann glömma
 
 
hur äckligt grått allt är i umeå.

Valborg

Det är maj och för två dagar sedan gjorde jag som ungefär alla andra och firade det med solsken, fina människor och bubbligt vin.
 
Vi var i Uppsala och absolut inte ensamma.
 
Det var nästan 20 grader (!!) och vi behövde varken jacka eller kofta mitt på dagen. Så vi lade oss på en ledig gräsplätt och tittade upp på himlen. Tänk, snart kommer alla kala träd explodera i gröna nyanser <333
 
Vi köpte världshistoriens dyraste pommes frites, klagade på att de var osaltade och fick veta att de hade helt slut på salt, sen tappade vi ut allt på trottoaren men Elin var glad ändå.
 
Och hur kan en vara annat än glad när en är med dessa två personer??? oj så bra de är.
 
Solen värmde men mest värmde nog all kärlek.
 
Lite senare gick solen ner och det blev dans.
 
Och jag var allmänt stencool i en trappa.
 
Vill att hela maj ska se ut såhär. Parkhäng, grillkvällar, frukost på balkongen och allt sånt :)))))

du smakar körsbär

kungsträdgården nu är så vacker att jag nästan brister som knopparna på träden och alla jag möter tycks vara nykära eller så är det bara jag som är nykär i denna stad. 
 
älskar dessa små rosa blommor så intensivt att skiljetecken känns överflödigt för allt jag känner just nu är ord ord ord utan regler utan uppehåll
 
i mig en explosion som sprakar starkare än vårens alla färger

Stockholm

Igår tog jag tåget från Umeå och åkte genom ett regnigt Sverige för att tillslut hamna här, i huvudstaden. Jag har praktik i två veckor och när jag strosade bland de spirande körsbärsträden i Kungsträdgården idag konstaterade jag att jag är i Stockholm alldeles rätt dagar. Detta kommer bli en fin andra hälft av April, det känner jag redan.

en långhelg hemma

För en, två, tre? veckor sedan var det påsk (tiden går så fort, jag hinner inte med) och jag var hemma hos min familj i fem dagar. Kärleksruset i min kropp alltså <333
Hade inte träffat dem sedan i julas och jag kramade min lillasyster minst fem gånger om dagen (då ska tilläggas att jag i vanliga fall är en person som avskyr att kramas).
 
Dagarna innehöll förutom kramar promenader vid havet, extrema (dvs perfekta) mängder godis, sällskapsspel, påskmat (all mat som innebär ta-så-mycket-du-vill-och-mest-av-det-du-tycker-är-godast är min bästa mat), filmtittande och framförallt: VALPGOS.
Vår hund Hilma har fått fyra valpar och jag började söthetsgråta när de attackerade mig när jag kom in genom dörren. Så allt jag just skrev var ca 5% av min påsk, resterande 95% låg jag i soffan med en (eller fyra) valpar i knät).
 
SER NI HUR SÖT???
 
Lyckades även göra en tårta pga ~fun fact~ baka är det mest lugnande jag vet. Om jag får ångest är det som hjälper mest att baka ett bröd. Det hör inte till ovanlighetens skull att jag står i köket 02.30 och knådar en deg.
 
 Detta är Java och henne ska vi spara :') :') :')
 
Förutom valpar och bakande är nog havet det bästa balsamet för min själ, kan sakna att bo bredvid det så mycket att det gör ont i hela kroppen.
 
SER NI DEN LILLA SVANSEN? <333
 
Denna tur hem var det bästa som hänt på länge och min dator svämmar nu över av valpbilder och jag älskar inte att vara tillbaka i Umeå.

ingenting

Med nervösa klunkar häller du i dig det sträva rödvinet. Varje gång hon säger något skrattar du högt så att dina rödvinsfläckiga tänder syns. Du fyller ditt glas som blivit tomt och någon säger byt musik. Hon tittar rakt på dig. "Du har bra musiksmak, vad tycker du vi ska lyssna på?" Du vet inte om det är rödvinet eller det faktum att alla ögon är riktade mot dig, men dina kinder blir blossande rosa. Du tar en klunk till av vinet för att hinna tänka. Sedan mumlar du Beatrice Elis namn och de flesta tittar på dig som om du vore en utomjording, och snart snackas det om Avicii istället. Men hon ler. Hon ler mot dig.
Efter en halv runda jag har aldrig, två trasiga vinglas och tre nyanlända gäng sätter hon sig bredvid dig. Nonchalant och antagligen för att det är den enda lediga platsen runt bordet, men hon sätter sig bredvid dig och hennes hår luktar kokos när hon lägger det över axeln. Topparna är kluvna, men du är säker. Fem centimeter från dig sitter hon som håller dig vaken om nätterna. Fem centimeter från dig sitter hon som läser Murakami på spårvagnen, blåser bubblor när hon tuggar tuggumi och alltid har hål på sina strumpbyxor när kvällen är över. Fem centimeter från dig sitter hon du är kär i. Du är säker.
Jag har aldrig däckat av alkohol, klunk.
Jag har aldrig varit kär, klunk.
Jag har aldrig velat ha sex med någon i det här rummet, klunk.
Jag har aldrig skadat mig själv, klunk.
Jag har aldrig, klunk, jag har aldrig, klunk, jag har aldrig, klunk, klunk, klunk.
Fem centimeter från dig sitter hon du är kär i och hånglar med killen som tror han är alternativ för att han hatar McDonalds och har gitarrfodral istället för väska.
Klunk, klunk, klunk.
Fem centimeter blir tio, femton, en meter, fem, för du måste därifrån. Du måste bort från öldrickande snubbar och hånglande hipsters. Du måste bort från hon som inte är kär i dig, som aldrig kommer bli kär i dig.
På spårvagnen läser ingen Murakami, men en svettig man lägger handen på ditt lår. Du slår bort den och gråter. Fem centimeter från dig har någon spytt och du försöker minnas doften av kokos men här luktar allt urin.
Du hoppar av vagnen och önskar det vore en bro. Du går hemåt och det börjar regna. Klyschiga droppar landar på din klyschiga tonårskind. Och ditt klyschiga hjärta är i tusen bitar. Väl hemma lägger du dig på golvet, för din säng är för ensam inatt. I en säng en halvtimme bort suger hon gitarrkillens hårda kuk och kysser hans smala läppar. Lämnar läppstiftsfläckar överallt, men inte på dig. Hon somnar på hans bröstkorg och drömmer om vilda kattdjur. När du blundar ser du deras nakna kroppar sammanflätade, och du somnar inte alls. Fem centimeter ifrån dig finns ingenting, du orkar ingenting, du är ingenting.

Fina saker just nu

hej och hallå, det var en mindre evighet sedan jag skrev här. Kikar in med jämna mellanrum, för att skriva/sudda/skriva/sudda/skriva tills jag i frustration drämmer igen dataskärmen.
Mycket pågår i livet och det är inte alltid det lättaste att hålla huvudet över ytan. Men att låta fina saker glömmas bort ger mig ångest, så här är fina saker som hänt/händer/kommer att hända:
 
- Att ha 8-timmarsbrunch en gång i månaden med mina fyra bästa tjejer är den bästa traditionen jag varit en del av.
- "Alla pocketböcker 10 kr" på myrorna.
- Jag kan leva.
- Fyller glasburkar med eget jordnötssmör, mandelsmör, egen nutella etc. Matberedare är bäst.
- Frukost till mellofinalen efter 12 timmar bojkott av allt som kan innebära spoilers (som jag var den enda som lyckades med men det gjorde inget för att äta mûsli i pyjamas med mina favoriter framför halvdålig show var världens bästa söndagssyssla ändå).
- Att lösa korsord.
- Min familjs mops har fått valpar och jag har de senaste veckorna skypat med min lillasyster + valpar varje dag. De växer och är bland det sötaste jag sett.
- Bokrean.
- Om fem dagar sitter jag på tåget hem till familjen. Har inte träffat dem sen jul och just nu spricker jag nästan av längtan. Behöver valpgos, havsluft, tårtbak och FIFA-spelande med min lillasyster.
- Breakups bland mina bästisar vilket förutom hjärtekross, bostadskö och annat jobbigt innebär SÅ. MYCKET. GIRLPOWER. Jösses, tillsammans är vi verkligen så j*vla starka.

frost

du ler bredare än någon annan
men spyr ut skollunchen bakom gympasalen
kvävs av ångest som du desperat försöker skära bort, släppa fri via blodet genom armarna.
lägger pengar på smink du gråter bort på skoltoaletten
kysser hungriga läppar på svettiga dansgolv för att glömma det faktum att du ligger sömnlös i din ensamma säng varje natt.
dricker avslagen öl för att känna ruset,
men du känner ingenting.
och ingen känner dig.
 
du ler bredare än någon annan
 
och i din väska ligger brevet ingen ska läsa,
brevet där du säger förlåt till ingen,
brevet som är ditt adjö
adjö till ingen
för ingen känner dig som ingenting känner
när någon frågar
kommer de svara
hon verkade glad
hon log bredare än någon annan.

28 oktober

Hösten är här med mörka dagar, långa nätter och elaka minusgrader. Då kan det vara skönt med saker att fylla sina dagar med, så här kommer en lista på sådant du kan göra för att lysa upp höstmånaderna:
- baka bröd.
- ät brödet med kantareller på.
- lös korsord.
- börja följa en ny TV-serie.
- tänd ljus som luktar kanel, vanilj, lakrits eller någon annan favoritdoft.
- sticka en flera meter lång halsduk.
- vira in dig i halsduken.
- läs noveller om ditt liv är för stressigt för långa romaner.
- baka bullar.
- ha spelkvällar.
- lyssna på Klassisk morgon i P2.
- tjuvstarta med julmusik.
- ät soppa till middag.
- drick rödvin på en favoritbar med favoritpersoner.
- gå på promenader och räkna fluffiga hundar du möter.
- lyssna på dina spotifylistor från 2011.
- ha temafester.
- ta sovmorgon.
- ät lördagsgodis till frukost på söndagen.
- måla läpparna i olika färger varje dag.
- titta på Madicken på Öppet arkiv.
- hångla med någon du tycker om.
- kom ihåg att andas.
 
Hoppas kylan och mörkret inte tär för mycket på er.

minusgrader

 
har äntligen fått ordning på mina bilder som har varit ett totalt kaos i ett par månader, och hittade alla bilder från i somras = extrem saknad samt ångest över att det just nu är minusgrader här i umeå.

om jag ska vara kvar

de frågar mig hur det är, och innan jag hinner svara börjar jag gråta

 

inlåst på toaletten

 

letar vassa föremål för jag trivs inte i mitt skinn

 

stoppar fingrarna i halsen för jag vill tömmas på allt som är jag

 

tvättar händerna tills tvålen tar slut för jag vill bli ren jag vill bli ren jag vill bli ren

 

dunkar huvudet i väggen för att känna något

 

slår sönder spegeln för att förstöra något
men jag vill förstöra mig själv
jag vill förstöra mig själv för jag hatar mig

 

skriker för att inte tappa verkligheten
skriker för att stanna kvar
skriker för att känna att jag är på riktigt
skriker tills någon bryter upp dörren
och då ligger jag på golvet

 

blod
glassplitter
tårar
kakel
och jag

 

en hög av trasiga saker
en hög av sådant ingen vill ha

 

jag möter någons blick innan allt försvinner
och i blicken ser jag
jag ser vad personen tänker
kan vi inte lämna henne
hon är trasig
hon är en sådan ingen vill ha

 

och jag vet, det är klart jag vet

 

jag är trasig
en sådan ingen vill ha

 

och jag tänker att jag måste bli hel
jag måste bli hel
om jag ska vara kvar

 

om jag ska vara kvar

 

  om
      jag
        ska
  vara
         kvar


midnatt

du
sa
att
du
älskar
mitt
skratt
men
nuförtiden
gråter
jag
bara

-

Nyheterna på teven visar världens alla problem. Svält, krig och mord. En ekonomisk kris och regn i norr. Zlatan är skadad och min gamla grundskola måste läggas ner. Men det finns så mycket de inte nämner. Där någonstans mellan svält och zlatan finns ensamhet, krossade hjärtan och självhat. De är världsproblemen ingen nämner och det finns ingen hjälp att få. Vi är problemen de väljer att inte visa.

saltvatten och saltlakrits

I onsdags hämtade jag Mikaela på Landvetter för fem dagar på västkusten. Cykeltur på Hamburgö, färska räkor från fiskaffären (ok ej för mig pga vegan), båttur till Gluppö, promenad genom Fjällbacka, 50 koppar kaffe, 10 omgångar familjespel, 3 pajbak, 1 dag i Göteborg. Jag har fått vara turist på hemmaplan vilket är fint då jag lätt glömmer hur fint det är där jag bor. Extra fint är det när det görs tillsammans med en så bra vän som Mikaela. Och plötsligt känns det mindre jobbigt att åka tillbaka till Umeå i höst eftersom jag vet att jag kommer få spendera varje dag med henne och alla andra fina människor i min klass.

12.55

Inte ens när någon skriker att jag jag måste. hålla. käften. innan. de. slår. till. mig. slutar jag prata. Slå till mig då, tänker jag. Slå mig så att jag känner något. 
Jag pratar om tidszoner, rödvin och vita rhododendron, men ingen slår mig. Jag frågar frågor men väntar inte på svar. Jag frågar varför bussarna har de nummer de har, hur många barn Fredrik Reinfeldt har, om man kan simma till Danmark. Sen frågar jag varför de inte slår mig. SLÅ MIG SÅ ATT JAG HÅLLER KÄFTEN DÅ, skriker jag. men ingen svarar och ingen slår. Och jag håller inte käften.
Jag pratar tills det inte längre kommer ord, bara ljud. Oljud. Jag äcklas av min egen röst, mår illa av mig själv. Försöker tömma mig på allt det vidriga som är jag. Skriker, gråter och stoppar fingrarna i halsen. Två vingliga tonåringar med utsmetat smink skyndar förbi i alldeles för höga klackar. Vettskrämda ögon som avslöjar vad de tänker; är det där vi om några år, är det där vad pulserande städer gör med en?
Klick klack klick klack. Ljudet ekar bort och jag faller ihop på kullerstenen. Regnvåta stenar mot solbränd hud. Det kalla mot det varma. Det hårda mot det mjuka. Jag är ensam nu.
Jag knyter min högra hand och riktar ett slag rätt mot magen. Tappar andan för ett ögonblick och tänker att att tappa andan är det mest fantastiska i livet. Plockar upp en halvtom ölflaska någon lämnat kvar på gatan påväg från förfesten. Den är vapnet och jag är fienden som måste förintas. Den tar sats och träffar min panna. Ett oidentifierbart ljud som inte liknar något annat jag hört studsar mellan husväggarna. Hundratals skimrande gröna glasskärvor och flisor faller till marken. Ansiktet blir vått av en blandning av färskt blod och avslagen öl. Jag slickar mig om läpparna och känner den fräna smaken. Jag tänker att jag har fått smaka på livet och det var vad som krävdes. Jag är tyst nu. Jag reser mig upp från min plats på gatan, fyller hela kroppen med smaken av livet och jag är tyst.
På spårvagnen hem undrar någon hur jag mår och jag svarar att hela livet finns i mig. För det gör det. Jag har livet i mig och inget kan stoppa mig.

Om

Follow


Skriver sånt som är på riktigt, sånt som är på låtsas, sånt jag känner, sånt andra känner och ibland skriver jag inget alls.


En katt- och kaffeälskande vegan som alltid säger vad jag tycker. Har alltid en bok i väskan och vill egentligen alltid sitta vid havet och läsa.

Det är jag.

skriv gärna något till mig: embla_rosa@hotmail.com


RSS 2.0