12.55

Inte ens när någon skriker att jag jag måste. hålla. käften. innan. de. slår. till. mig. slutar jag prata. Slå till mig då, tänker jag. Slå mig så att jag känner något. 
Jag pratar om tidszoner, rödvin och vita rhododendron, men ingen slår mig. Jag frågar frågor men väntar inte på svar. Jag frågar varför bussarna har de nummer de har, hur många barn Fredrik Reinfeldt har, om man kan simma till Danmark. Sen frågar jag varför de inte slår mig. SLÅ MIG SÅ ATT JAG HÅLLER KÄFTEN DÅ, skriker jag. men ingen svarar och ingen slår. Och jag håller inte käften.
Jag pratar tills det inte längre kommer ord, bara ljud. Oljud. Jag äcklas av min egen röst, mår illa av mig själv. Försöker tömma mig på allt det vidriga som är jag. Skriker, gråter och stoppar fingrarna i halsen. Två vingliga tonåringar med utsmetat smink skyndar förbi i alldeles för höga klackar. Vettskrämda ögon som avslöjar vad de tänker; är det där vi om några år, är det där vad pulserande städer gör med en?
Klick klack klick klack. Ljudet ekar bort och jag faller ihop på kullerstenen. Regnvåta stenar mot solbränd hud. Det kalla mot det varma. Det hårda mot det mjuka. Jag är ensam nu.
Jag knyter min högra hand och riktar ett slag rätt mot magen. Tappar andan för ett ögonblick och tänker att att tappa andan är det mest fantastiska i livet. Plockar upp en halvtom ölflaska någon lämnat kvar på gatan påväg från förfesten. Den är vapnet och jag är fienden som måste förintas. Den tar sats och träffar min panna. Ett oidentifierbart ljud som inte liknar något annat jag hört studsar mellan husväggarna. Hundratals skimrande gröna glasskärvor och flisor faller till marken. Ansiktet blir vått av en blandning av färskt blod och avslagen öl. Jag slickar mig om läpparna och känner den fräna smaken. Jag tänker att jag har fått smaka på livet och det var vad som krävdes. Jag är tyst nu. Jag reser mig upp från min plats på gatan, fyller hela kroppen med smaken av livet och jag är tyst.
På spårvagnen hem undrar någon hur jag mår och jag svarar att hela livet finns i mig. För det gör det. Jag har livet i mig och inget kan stoppa mig.

"Jag vägrar att göra mig till en mindre person för att behaga samhället"

Tre tips till er alla:
- Spring till närmsta HM och köp denna tröja, you won't regret it.
- Lyssna på Zara Larssons sommarprat. (Ärligt, gör det -> här är det).
- Fortsätt kämpa. För feminismen, mot patriarkatet.

13.32

Ångesten är ett stort hungrigt djur i hennes mage
och utan att någon märker
äter det upp henne
aggressivt
som en elakartad tumör som hittas försent
jag är rädd att jag har dåliga nyheter
jag beklagar
och i ögonen står det ingen vågar säga högt

du är dödsdömd
av livet själv

inte ens din egen kropp orkar med dig

snälla försök
försök operera bort min ångest

tyvärr
den sprider sig fort
det är försent
din ångest har spridit sig till
hjärtat,
själen,
sinnet,
din ångest har redan vunnit

du är dödsdömd
av livet själv


Fina saker just nu:

- Jag har haft tid att läsa flera böcker, bland andra Drömfakulteten, Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Vill ha dig så illa. Läs dem.
- Klassisk morgon i P2.
- Om en vecka kommer min bästa vän som jag inte träffat sedan i julas. Längtar så att jag nästan spricker.
- Har tittat på tredje säsongen av Orange is the new black och helvete vad jag älskar den serien.
- Har varit på glitterfestival mitt i skogen där en bland annat kunde sitta på en stubbe och spela trummor.
- Gruppkonversationer.
- Det här albumet.
- Frukost på altanen.
- Var på Putte i Parken vilket innebar picknick och parkhäng samt att stå längst fram på Beatrice Eli och Markus Krunegård. Fler gratisfestivaler, tack.
- Färskpotatis.
- Firade midsommar med mina två favoritpersoner. sisters 4ever osv.
- Min sjuåriga granne som hälsar på nästan varje dag, berättar historier om sin farfar och spelar piano för mig.
- Pelargoner.
- Köade i tolv timmar för att se One Direction/Larry live. Det var värt.
- Promenader med hund och lillasyster.
- Att bo femhundra meter från havet.
- Diskussioner om bra saker med kloka människor.
- Att det fortfarande är över en månad kvar av sommaren och fler fina saker väntar.

090715

du undrar om jag klarar mig
ja jag
(går sönder varje dag)
klarar mig
du undrar hur jag mår
jag gråter
(när ingen ser)
inte längre
du undrar något mer men vänta vad sa du jag tänkte på
(dina lockar under mitt täcke)
något annat
jo hur går det på jobbet?
jo tack jag har
(glömt att gå dit de senaste månaderna)
fått fast tjänst nu
men du, jag har
(inte kommit över dig, jag behöver dig mer än nånsin, jag ger dig mitt liv, du får allt jag har)
en paj i ugnen
du säger att självklart, du förstår och lämnar min tröskel
vänta 
ropar jag
du stannar
(gå inte. stanna. stanna här hos mig.)
hälsa henne.
du nickar och ler
jag stänger dörren
och allt jag vill är att försvinna
så som du försvann ur mitt liv
men jag är kvar
(och du är allt jag har)
ensam kvar.

turn your magic moments on, I believe they showed the best of me.

Leendena är lite större, bären lite sötare och solnedgångarna lite färgstarkare. Allt är lite mer på sommaren och jag vill leva här och nu och aldrig sova för jag vill inte missa någonting.

Då faller ett stilla sommarregn

Sommaren är här, vad vädret än säger. För mig är sommar = tid att läsa. Helst vill jag läsa konstant från 1 juni till sista augusti. Detta vill jag ju såklart dela med mig av, så om ni vill ta del av vad jag läser under sommaren kan ni kika in på min profil på boktipset. Antagligen den internetsida jag är mest aktiv på under sommarmånaderna, det är där jag hänger när jag inte vandrar längs bibliotekets hyllor eller ligger i gräset med en bok i handen. Hoppas ni andra också har tid till att läsa i sommar!
 
(Rubriken är från en av mina favoritböcker, Igelkottens elegans)

sista dagen

Morgonsolens strålar hittar en springa mellan de nerdragna persiennerna och öppnar mina ögon. Det första jag ser är ditt fridfulla ansikte. Du ser så ömtålig ut i det här ljuset, som att du kommer gå sönder om jag rör dig. Så jag rör dig inte, inte heller säger jag något. Jag låter dig fortsätta sova och funderar över vad som kommer hända när du vaknar.
På ett skrynkligt lakan ligger din nakna kropp millimeter från min. Dina andetag når min bleka hud och jag tänker att såhär nära har du aldrig varit. Gårdagens alkohol har lämnat vårt blod och jag är rädd att du kommer ångra dig när du vaknar, att du inte vill ha mig i nyktert dagsljus. Så jag låter dig sova. För jag vet att verkligheten kommer komma ikapp oss när du vaknar och vi hör inte hemma i verkligheten, vi hör hemma där ingen kan nå oss. Med tanken att jag vill stanna i detta ögonblick föralltid, stänger jag mina tunga ögonlock och faller i sömn till ljudet av dina andetag.
När jag vaknar igen är du borta.

just nu

 
våren tycks aldrig komma till umeå och livet just nu går i svartvitt. men färgklickar som flätor, brunch, skratt och öl får mig att orka och snart snart snart kan jag räkna dagarna tills jag får lämna umeå för sommaren på mina fingrar.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

jag mådde bra den dagen
bröt bara ihop två gånger innanför badrummets låsta dörr
tänkte bara på att dö några gånger
och jag somnade innan solen gick upp
jag mådde bra.

när solen aldrig går ner

behöver sommar nu.

01.39

Hjälp mig

Jag tror jag 

dör

.

Världen snurrar och det gör ont att andas.

Du hade fel.

Ensamhet dödar.

Och älskling jag har drabbats. Jag är döende, det finns inget vi kan göra.

Jaha, säger du med ena ögat på teven.

Gordon Ramsey slänger smaklös pannacotta i papperskorgen.

Den landar på mitt huvud.

Droppar från håret och rinner över ansiktet.

Landar på mina läppar istället för på Gordons.

Du frågar om jag sa något.

Reklam.

-Så jävla smaklös, säger jag och möter din blick.

När jag reser mig ur papperskorgen slänger jag pannacottan på dig, vänder om och går mot duschen.

Du står kvar.

Andas, snart är reklamen slut.

I imman på badrumsspegeln berättar jag om min dödsdom.

Det finns inget vi kan göra.

Framför teven sitter du med Gordon och hyllar en blomkålspuré.

Framför spegeln står jag ensam och dör.


jag...

...
- har varit vegetarian i fyra år och dessutom ätit helt veganskt i ett halvår nu.
- pluggar till journalist i Umeå.
- men är från lilla Fjällbacka på västkusten och är helt inställd på att flytta till Göteborg när jag är klar här i Umeå.
- blekte hela mitt hår och färgade det rosa för ett år sedan. Det tog flera timmar och kostade pengar, men jag har inte ångrat det en enda gång.
- Lyssnar på musik nästan alltid och inget gör mig lika lycklig som livemusik.
- Den jag allra helst lyssnar på är Håkan Hellström, men även Marina and the Diamonds, Säkert!, Linnea Henriksson, Beatrice Eli, Makthaverskan mfl mfl.
- om det hade varit möjligt i praktiken hade jag velat spendera alla mina dagar i en hemlig park i paris med böcker som enda sällskap.
- är smått besatt av Larry Stylinson (dvs idén om att Harry Styles och Louis Tomlinson är tillsammans). Skäms inte.
- vill någon gång skriva en hel bok.
- havet får mig att må bra.
- har spelat fiol i sju år och ridit i åtta. Slutade dock med båda när jag började gymnasiet pga brist på tid och ork.
- älskar att baka och drömmer lite i smyg om att öppna ett eget café.
- äger inga jeans och klär mig nästan helt uteslutande i kjol eller klänning. Pga både skönast och finast.
- i övrigt klär jag mig helst i svart, rosa och glitter.
- annat jag tycker om: hummus, korsord, feminism, Skins, katter, Twin Peaks, risotto, att skriva, brunch, att skrika när jag är arg, rödvin, skogen, att lägga all fokus på ett träningspass och glömma allt annat en stund, bibliotek, maskerader, regn, saker som smakar eller luktar körsbär, kullersten, loppisar, sushi, ordning och reda, att sjunga, teakmöbler, basilika, hemmafester, gammalt porslin, saltlakrits, golden retrievers, grammatik, pastellfärger, anekdoter, Harry Potter, öl, eyeliner, fredagskvällar, svart kaffe, diktsamlingar MED MERA.
 
hoppas er bild av mig just blev lite tydligare.

påskafton 2015

Bilder från en påskafton som liksom alla andra år innehöll godis, spel, släkt samt lite för mycket bråk och ångest.
Hoppas att ni alla haft en fin helg vare sig ni firat påsk eller inte.
Nu packar jag för en vecka som ska bli lite varmare, lite bättre och lite gladare än andra veckor.

.

spritandedräkt och vacklande blick
säger sånt jag kommer ångra imorgon
spiller rödvin på mattan och slår en vas i tusen bitar
men trasigast är jag
och allt jag känner viskar jag i ditt öra
du torkar mina tårar och kysser mig
din tunga smakar jägermeister och dina händer är överallt på min kropp
skäms över allt jag säger och tar fem klunkar vodka för att slippa minnas imorgon
hittar dig igen och ramlar in i din famn
borde hålla mig borta men håller om dig hårt
vill inte förlora det som är vårt
när blev livet så svårt

31 mars 2015

Är hemma hos familjen, andas havsluft och klappar katter. Precis den paus från Umeå och universitetet jag behövde.

om allt gör ont, gråt. om tystnaden skrämmer dig, skrik.

 
än måste människorna på gatan vira halsduken ett extra varv.
koltrasten sjunger sorgset för den som lyssnar, men det är det ingen som gör.
mars kräver röda läppar, sånger om en annan tid och ett extra glas vin.
 
 
håll ut, lyft blicken från asfalten.
 
 
håll ut, det blir bra tillslut.

Det kan ta slut imorgon eller hålla på för alltid ibland är det så

 
En vinter, en vår, en sommar har gått sedan jag senast skrev här och nu är det höst igen. Fingrarna skriker efter vantar när jag cyklar, gatorna har tömts på människor och solen försvinner bakom trädtopparna tidigare och tidigare för varje dag. Men främst märks hösten i min kropp. Ensamheten gör sig påmind när kylan letar sig in under alla lager av kläder och hud. Det mörknar inom mig i samma takt som utanför fönstret. Allt fler nätter präglas av tårdränkta kuddar och brist på sömn. Jag är så trött och bräcklig, rädd att gå sönder helt varje vaken stund.
Men, en fin sak, en himla fin sak, har hänt och det är det som får mig att orka. Jag har flyttat till Umeå och börjat plugga till journalist. All min kraft krävs för att orka ta mig upp om morgnarna och ta mig till universitetet, varannan dag är jag påväg att hoppa av utbildningen och jag bryter ihop oftare än jag hade velat. Men jag fortsätter ändå. Jag fortsätter för de dagar jag inte är påväg att hoppa av och de stunder jag inte bryter ihop. Jag fortsätter för allt det positiva som går att hitta mellan ångesten och paniken. Jag påminner mig själv varje dag om att detta är något jag vill och därför fortsätter jag. Men framförallt fortsätter jag tack vare människorna jag har lärt känna de senaste tre veckorna. Det är tack vare dem jag inte har gett upp än, det är de som får mig att skratta och glömma allt som gör ont, och det är de som kommer göra vintern mindre kall. Är så tacksam över att ha fått lära känna dem. Visserligen är jag ständigt rädd att det ska ta slut, att de ska inse att de är alldeles för bra för mig, men det gör inte så mycket. För även om jag hoppas på tre år till, har dessa tre veckor gett mig mycket. Tack.
 
Hösten drar som alltid fram skrivandet ur mig, så precis som varje höst är jag här med ett tomt löfte om att börja skriva regelbundet igen.
Förhoppningsvis klarar jag det lite bättre i år än tidigare (Det är ju faktiskt skönt att skriva om annat än massmedier och kommunikationsteorier ibland).
 
hope 2 c u soon darlingz

"Sometimes I get so lonely I forget what day it is, and how to spell my name."

Det är så mycket nu. Stressar, fryser, saknar och har ingen inspiration (november är som det brukar med andra ord).
Men snart kommer december med tända ljus, julmusik och glitter. Men innan dess tänkte jag ge er några novembertips.
 
-Gjorde världens godaste risotto med campinjoner, trattkantareller och sparris en dag. Utgick från det här receptet fast ändrade lite utifrån vad jag hade hemma. Hem och laga!
 
-Har lyssnat på den här spotifylistan med melodier som får en att orka med mörkret och kylan.
 
-Här hittar ni texter alla borde läsa, tipsat av Lovisa. LÄS!
 
-Har sett flera filmer på sistone också, till exempel denna, denna, dennadenna och denna. Tyckte om dem.
 
Kram

Feeling like a loser feeling like a bum sitting on the outside observing the fun

Det har blivit november och snart ligger alla löv på marken. Virar halsduken ett extra varv innan jag går utanför dörren och tycker plötsligt att 3 minuter är en lång tid i väntan på bussen. Tror det är kväll klockan fyra eftersom himlen är så himla mörk och lyssnar nästan bara på musik som går i moll. Äter soppa till middag och inser att jag inte äger tillräckligt många stickade tröjor. Sitter invirad i täcket på balkongen mitt i natten och fyller mitt anteckningsblock med drömmar och funderingar. Går längs lövtäckta stigar i skogen och målar läpparna röda för att lysa upp höstmörkret. Lånar slitna böcker på biblioteket och pendlar ständigt mellan att älska hösten och att hata allt som har med denna årstid att göra.

Om

Follow


Skriver sånt som är på riktigt, sånt som är på låtsas, sånt jag känner, sånt andra känner och ibland skriver jag inget alls.


skriv gärna något: embla_rosa@hotmail.com


RSS 2.0