Sötvatten

Förra sommaren åkte jag tillsammans med min vän och hennes pappa till Hvar i Kroatien. En underbar resa till ett otroligt fint ställe som vi nästan inte kunde stå ut med att aldrig besöka igen. Och i våras, när snön dröjde sig kvar och Sverige kändes som mest hopplöst, beställde jag och samma vän varsin biljett till samma ställe. Sjuttionio dagar senare lämnade vi Sverige bakom oss och satte oss på planet som skulle ta oss till kanske världens finaste vecka fylld av sådana här saker: 

 

 -Att springa längs gatorna och bli lycklig varje gång man känner igen något.

-Att dansa tills benen viker sig nästan varje natt.

-Att nattbada i ett svart hav och hångla i någons gummibåt.

-Att hoppa i poolen så fort det blir för varmt på land.

-Att sitta i korridoren och lyssna på jazz med sina hotellgrannar.

-Att köpa pizzaslicear klockan tre på natten och äta dem sittandes på hamnkanten.

-Att ligga på hotelltaket med en pojkes arm runt sina axlar och hitta stjärnbilder samt skapa nya.

-Att låta alla veta hur fina de är i sina klänningar.

-Att gå barfota mitt i natten på kullerstenar som fortfarande är varma av solen.

-Att skriksjunga på nattklubbar tills klockan är fem och rösten slut.

-Att äta goda middagar på mysiga restauranger.

-Att dricka rosévin, hångla och lyssna på Håkan Hellström på balkongen.

-Att bli igenkänd från året innan av de som jobbar på hotellet.

-Att klappa katterna på hotellorådet.

-Att få höra att man är fin av charmiga pojkar.

-Att äta krämig glass i all världens smaker.

-Att tillsammans med alla andra på baren strunta i att musiken stängts av och fortsätta sjunga och dansa ändå.

-Att vara lycklig, solbränd och fri en vecka tillsammans med sin bästa vän.