ingenting
Med nervösa klunkar häller du i dig det sträva rödvinet. Varje gång hon säger något skrattar du högt så att dina rödvinsfläckiga tänder syns. Du fyller ditt glas som blivit tomt och någon säger byt musik. Hon tittar rakt på dig. "Du har bra musiksmak, vad tycker du vi ska lyssna på?" Du vet inte om det är rödvinet eller det faktum att alla ögon är riktade mot dig, men dina kinder blir blossande rosa. Du tar en klunk till av vinet för att hinna tänka. Sedan mumlar du Beatrice Elis namn och de flesta tittar på dig som om du vore en utomjording, och snart snackas det om Avicii istället. Men hon ler. Hon ler mot dig.
Efter en halv runda jag har aldrig, två trasiga vinglas och tre nyanlända gäng sätter hon sig bredvid dig. Nonchalant och antagligen för att det är den enda lediga platsen runt bordet, men hon sätter sig bredvid dig och hennes hår luktar kokos när hon lägger det över axeln. Topparna är kluvna, men du är säker. Fem centimeter från dig sitter hon som håller dig vaken om nätterna. Fem centimeter från dig sitter hon som läser Murakami på spårvagnen, blåser bubblor när hon tuggar tuggumi och alltid har hål på sina strumpbyxor när kvällen är över. Fem centimeter från dig sitter hon du är kär i. Du är säker.
Jag har aldrig däckat av alkohol, klunk.
Jag har aldrig varit kär, klunk.
Jag har aldrig velat ha sex med någon i det här rummet, klunk.
Jag har aldrig skadat mig själv, klunk.
Jag har aldrig, klunk, jag har aldrig, klunk, jag har aldrig, klunk, klunk, klunk.
Fem centimeter från dig sitter hon du är kär i och hånglar med killen som tror han är alternativ för att han hatar McDonalds och har gitarrfodral istället för väska.
Klunk, klunk, klunk.
Fem centimeter blir tio, femton, en meter, fem, för du måste därifrån. Du måste bort från öldrickande snubbar och hånglande hipsters. Du måste bort från hon som inte är kär i dig, som aldrig kommer bli kär i dig.
På spårvagnen läser ingen Murakami, men en svettig man lägger handen på ditt lår. Du slår bort den och gråter. Fem centimeter från dig har någon spytt och du försöker minnas doften av kokos men här luktar allt urin.
Du hoppar av vagnen och önskar det vore en bro. Du går hemåt och det börjar regna. Klyschiga droppar landar på din klyschiga tonårskind. Och ditt klyschiga hjärta är i tusen bitar. Väl hemma lägger du dig på golvet, för din säng är för ensam inatt. I en säng en halvtimme bort suger hon gitarrkillens hårda kuk och kysser hans smala läppar. Lämnar läppstiftsfläckar överallt, men inte på dig. Hon somnar på hans bröstkorg och drömmer om vilda kattdjur. När du blundar ser du deras nakna kroppar sammanflätade, och du somnar inte alls. Fem centimeter ifrån dig finns ingenting, du orkar ingenting, du är ingenting.
Kommentarer
Postat av: Sandra Leone
Fy vad fint skrivet!
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: Martina
så himla fint skrivet, vad duktig du är!
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: joré
alltså, så vackert skrivet! jag fick rysningar.
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: Emilia
Svar: Åh tack! Så himla bra du skriver förresten! :)
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: lovisa
alltså ÄLSKADE stycket "På spårvagnen läser ingen Murakami, men en svettig man lägger handen på ditt lår. Du slår bort den och gråter. Fem centimeter från dig har någon spytt och du försöker minnas doften av kokos men här luktar allt urin."
fy fan. melankolin i det bitterljuva på något vis.
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: Ida
Tack snälla du, det värmer verkligen! Gillar verkligen det du skriver också. Så träffsäkert.
Svar:
sotvatten.blogg.se
Postat av: Ruth | HungryHeart.se
Vill bara säga att jag tycker att du är en fantastiskt begåvad skribent. Det du skriver känns så himla äkta.
Svar:
sotvatten.blogg.se
Trackback
